Pierre Olsson gör Nameless tower i Pakistan

Pierre Olsson från Åre har tillsammans med två spanska klättrare gjort Slovenian route på Nameless tower i Pakistan.
– Vi gjorde också det första basehoppet från berget, säger han.
Den svensk-spanska trion nådde toppen på 6.286 meter den 8 augusti, efter tre dagars ihållande klättring med bra väder på Slovenian route.
– Det är en fantastisk tur som har allt. Från rena handsprickor till kaminer, off width, stora diedrar, svalängder à la Nissedal och överhängande jamsprickor. Den första replängden är 7a+ och den sista 6c, och det är ihållande klättring hela vägen däremellan. Leden slutar vid en klippspets med ett bultat ankare. Där tar man fram stegjärn och isyxor och går 4-5 meter till toppen.

Replaget friklättrade replängderna som var upp till grad 7a+ och aidklättrade de svårare passagerna samt de som var för isiga.
– Dagarna innan bestigningen hade vi fint och relativt varmt väder som rensade hela väggen från nysnö, däremot rann smältvatten in i sprickorna och frös till is. Vi klättrade ungefär 70 procent fritt och 30 procent aid, berättar Pierre Olsson.
Väl uppe på toppen satte Carlos Suarez på sig fallskärmen och gjorde det första basehoppet någonsin från Nameless tower.
– Det svåraste med bestigningen var att besluta sig för att göra det snabbt och ”committa” med extremt lite utrustning. Fallskärmen vägde 5 kg och man kan inte ha mycket mer än 5 kg per person om man vill vara snabb och rörlig, så vi bantade all vår utrustning. Vi hade till exempel bara ett par stegjärn och två isyxor, som vi skickade mellan oss.
Trango towers i norra Pakistan består av några spetsiga granittoppar som har ett par av de mest utmanande lederna i världen. När den 44-årige alpinisten och bigwallklättraren Pierre Olsson kom dit i mitten av juli var planen att soloklättra Spanish route på Nameless tower.
Men jordbävningar satte stopp för soloklättringen.
– Jag vaknade den första natten av att marken skakade. Jag tänkte ”shit, nu är det ett stort stenras”, vilket är väldigt vanligt där. Nästa dag var jag på ett stort snöfält och kände hur hela fältet skakade. Det rasade sten runt omkring mig och då fattade jag att det var en jordbävning, berättar Pierre Olsson.

Han bedömde att det var alldeles för farligt att gå Spanish route. I baslägret lärde han känna spanjorerna Carlos Suarez och José Fernandez, som liksom Pierre Olsson klättrat mycket i Yosemite. De började prata om att klättra Slovenian route i stället.
– Vi var i samma ålder och med liknande klättererfarenheter och fann varandra rätt snabbt, vi förstod att vi kunde lita på varandra.
Bestigningen skedde i alpin stil, vilket bland annat innebär att trion inte hade några förplacerade rep eller någon mat eller utrustning utplacerad i förväg. De klättrade leden i ett press och sov på hyllor på bergväggen.