En veckas kurs i bergsmedicin i Bohuslän

På 6.000 meters höjd kan en magsjuka vara livshotande. Ett benbrott kan få allvarliga konsekvenser för en hel expedition.
Vilken medicinsk utrustning man har och besluten man fattar kan vara skillnaden mellan liv och död.
På kursen i internationell bergsmedicin lär man sig hantera olycksfall och sjukdomar i höga berg. Kursen riktar sig till vårdpersonal och teorin ligger på läkarnivå, men även sjuksköterskor eller motsvarande kan delta.
Just nu håller det norska fjällmedicinska sällskapet (NFS) kursen för andra gången. Bland instruktörerna finns Erik Gustafsson och Henrik Hedelin som båda två även är med i Svenska Klätterförbundets medicinska kommitté.
– Man lär sig dels att vara expeditionsläkare, dels att vara med i ett räddningslag i bergsmiljö. Man får även lära sig räddningstekniker, lavinsäkerhet och glaciärsäkerhet. Vi lär ut att ta hänsyn till berget, klimatet och miljön som faktorer i sjukvårdsarbetet, säger Erik Gustafsson.

Från hjärtstopp till skoskav

Nyckelorden är planera, improvisera och prioritera. En expeditionsläkare måste redan före resan till bergen fatta en mängd kritiska beslut.

– Vilka läkemedel och instrument kan du använda till många olika saker? Vilka läkemedel och instrument tål kyla? Vilka instrument är lätta att bära eller behöver batterier? Om du själv ska bära utrustningen i en vecka blir det väldigt noga att välja rätt, säger Erik Gustafsson.
På kursen diskuteras hur man hanterar allt från hjärtstopp, blindtarmsinflammationer, stora blödningar och benbrott till diabetes, astma, allergier, magsjuka och skoskav.
Åkommor som i vardagen knappt kräver ett besök på vårdcentralen kan i Himalaya få förödande följder.
– Till att börja med lär vi oss hygien i fält, så att infektionsrisken minskas. Som medicinsk ansvarig ska man gå igenom det med sin expedition innan. Om hälften får svår magsjuka är det viktigt att isolera de sjuka så att den friska halvan inte smittas.
Deltagarna får lära sig mer om hypotermi – kraftig nedkylning. På svenska sjukhus kommer det sällan in patienter med hypotermi, så kunskaperna hos deltagarna är inte alltid heltäckande. Vid tillbud i bergen är däremot hypotermi ett både vanligt och allvarligt problem, även under sommarhalvåret.

Tidsåtgången en viktig faktor

Under kursen ställs deltagarna inför svårbedömda scenarior. Till exempel hur man bör prioritera om någon skadas och hela replaget drabbas av konsekvenserna. Det är även viktigt att beräkna hur mycket tid det kommer att ta att vårda en skadad i en extrem situation och göra bedömningar därefter.
– Det roligaste med kursen är att träffa deltagarna och delta i diskussionerna. Vid vissa händelser finns ett givet svar, men många är väldigt situationsberoende. Vi vill få folk att inse vilka värderingar man måste göra i en miljö som kan vara hotfull, säger Erik Gustafsson.

Kursen heter ScanDiMM (Scandinavian Diploma in Mountain Medicine) och är uppdelad i tre veckolånga tillfällen i Sverige och Norge. Kursnormen är framtagen av UIAA samt organisationerna IKAR-CISA och ISMM och hålls på ett antal platser runt om i världen.
I september hölls en delkurs i Bohuslän. Figuranter spelade skadade och deltagarna fick träna på att undsätta dem. Erik hade bjudit in en ambulanshelikopter som deltog i slutövningen.
– Vi hade en skadad som vi transporterade på en improviserad bår. Vi lyfte över personen på helikopterns bår och därefter in i helikoptern samt rapporterade till läkaren i helikoptern, på samma sätt som om det hade varit en verklig olycka, berättar han.

Jobbar på Sahlgrenska

Till vardags arbetar Erik Gustafsson som läkare på Sahlgrenska i Göteborg, som specialist inom anestesi och intensivvård. Han jobbar även deltid vid ambulanssjukvården i Göteborg och har klättrat i omkring 15 år.
Om du är intresserad av att gå ScanDiMM-kursen, eller vill veta mer om SKF:s medicinska kommitté, kontakta gärna Erik Gustafsson eller Henrik Hedelin. Information om kursen finns även på NFS:s hemsida.