Jim och Moa studerade ledbygge i London
Jim Wasmuth och Moa W Kubilius fick en inblick i ledbyggandets värld på den brittiska kontinenten.
Jim från Västerviks Klätterklubb och Moa från nätverket Girls Get Higher gjorde i december ett studiebesök på två klätterhallar i London. Resan bekostades av överskottet från utbildningar som hållits av Utbildningskommittén Tränare. Syftet var att förbättra de ledbyggarkurser som kommittén arrangerar.
– Överlag så bygger de efter vad målgruppen vill ha, och de flesta kunder ligger inte på någon hög nivå. I Sverige, ute i klubbhallarna, är det ofta de mer erfarna klättrarna som bygger leder. De bygger mest sådant som de själva vill klättra och då blir det färre lätta leder på väggarna, säger Moa W Kubilius.
Första anhalten var The Castle, beläget på fyra våningar i ett gammalt slott och det största klättergymmet i London med sina 450 leder och mängder av bouldering. Där träffade svenskarna ”chief route setter” Mike Langley, som är ansvarig för ledbygget.
– De har väldigt mycket lätta problem, undviker reachkrux och dynos i toppen av problemen och bygger ofta om. Det är ju ett kommersiellt gym så kunderna vill ha nya problem regelbundet, säger Jim Wasmuth.
Lätta problem är spridda över boulderväggarna så att man ska kunna klättra ned i stället för att hoppa. De har inga boxar eller stora grepp, som man kan falla och slå sig på, långt ned på väggen.
The Castle har anställda ledbyggare som skruvar upp både leder och boulders, de är inte nischade på någon särskild genre. Ibland hyr de in ledbyggare utifrån.
Jim och Moa besökte därefter Arch Climbing Wall, som är en renodlad boulderhall och delvis har ett annat kundsegment. Hallen tar inte emot barngrupper och besökarna måste vara över 13 år. Det mest speciella var att varje grad hade sin egen greppfärg, vilket kräver ett stort urval av grepp.
– De har fina, stora grepp även på lättare problem. I Sverige är de drivande ledbyggarna oftast duktiga klättrare och lägger beslag på alla bra grepp, ”skräpgreppen” brukar hamna på de lätta problemen, säger Jim Wasmuth.
På Arch Climbing Wall berättade ledbyggaren Josh Murr om hur de arbetar.
– De är tvungna att bygga tio boulders på tre timmar. När de anställer nya ledbyggare är det viktigare att kunna bygga snabbt än bra. De har svårt för den där ”konstnärliga friheten”, att ett problem måste få ta tid, som vissa ledbyggare kanske känner, säger Moa.
