Mårten föll 200 meter nedför fjället
– Jag hade en jäkla tur, säger han.
Olyckan inträffade lördagen den 6 december när Mårten Ellingsson och vännen Lars Gimbring var och isklättrade i Lunndörrsfjällen i västra Jämtland.
– Vi hade klättrat Brudslöjan, en 300 meter lång, klassisk istur. Det var en superdag med fem minusgrader, ingen vind och ingen svår klättring. Förhållandena är fantastiska i Lunndörrsfjällen nu och det är nästan ingen snö, berättar Mårten.
Han tog av sig hjälmen och stoppade den i ryggsäcken. De skulle påbörja nedstigningen och Mårten gick först. Enklaste och mest naturliga vägen är att klättra nedför en brant is- och snösluttning.
– Det är kanske brantare än en svart pist i en slalombacke, men en duktig skidåkare åker utför i den lutningen, säger Mårten, som klättrat i 26 år.
”Jag tumlade runt som en boll”
– Jag klev ut och skulle sparka fast mig på snöfältet. Jag vet inte om snön gick sönder eller om jag sparkade för dåligt, men någonting rippade så jag började glida okontrollerat. Från början gled jag på magen, sedan tappade jag kontrollen helt och föll runt som en boll.
Under fallet rusade tankarna genom huvudet.
– Man hinner fundera en del. Jag tänkte ”Hur hårt blir det här? Gör det skitont eller bara ont?” Jag hörde Lars skrika åt mig att försöka slå fast yxan, och jag prövade att hugga fast mig, men allting bara försvann.
Mårten Ellingsson landade bland en samling stora stenar där snöfältet slutade, men turligt nog där marken var platt. Han låg bakom ett stenblock och reste sig upp för att visa Lars Gimbring att han var vid medvetande.
– Jag vet att man inte ska röra sig efter ett fall, men Lars skrek och undrade hur det var med mig.
Till sjukhus med ambulanshelikopter
Lars Gimbring tog sig ned för fjället med dubbla isyxor och kom så småningom ned till den blåslagne vännen. Tillsammans gick de 1,5 km ned till ett vindskydd, vilket tog en timme.
– Vi är med i alpina fjällräddningen både jag och Lars. Han hade med sig fjällräddarradion så vi larmade polisen, som kopplade över oss till SOS.
Någon skotertransport var utesluten eftersom det var för lite snö. SOS skickade en ambulanshelikopter.
– Jag började stelna till och hade världens lårkaka. Vi kom in i vindskyddet. Jag blödde från skallen och Lars lade om med första förband. Precis då landade helikoptern och tog mig till Östersund. Där, vid helikopterplattan, stod ambulansen och väntade.
Mårten låg på sjukhuset i två dygn. Läkarna ville vara säkra på att han inte hade fått en skallfraktur eller andra allvarliga skador.
”Jag har ont överallt”
– Jag har ont överallt och fick ett par sårskador i huvudet som de sydde ihop. Sedan slog jag i pannan rätt rejält men det var bara en svullnad. Det blev inga frakturer alls.
Lärdomen är att alltid behålla hjälmen på under nedstigningen, hur bagatellartad den än är. Orsaken till att hjälmen hamnade i ryggsäcken var att det började skymma, och det var lättare att ta på sig en pannlampa om man inte har hjälm.
Nu är Mårten sjukskriven, men han längtar redan efter att komma ut och klättra igen.
– Min ena isyxa försvann i fallet, men jag har beställt en ny och den kom i går.
I en intervju med Länstidningen Östersund berättar Mårten om olyckan: