Svenskar utvecklar nya berg i Thailand


Nya områden utvecklas i snabb takt. Flera av pionjärerna är svenskar.
Railayhalvön i södra Thailand har lockat klättrare från hela världen sedan 1980-talet. Här finns 500 leder i graderna 4 till 8c. Klättringen är spektakulär med tufaformationer och branta överhäng.

Men tiderna förändras. Det senaste årtiondet har priserna gått upp kraftigt och boendet börjar anpassas för mer krävande och köpstarka turister. Bambuhyddorna ersätts av betong, fläktarna av air condition.
Under palmbladen på Ton Sai möts numera en udda blandning av människor: semestrande barnfamiljer, nykära par, ensamresenärer som söker meningen med livet – och vältränade klättrare.
Magsjuka och stank från sopor
Samtidigt har soporna blivit ett växande problem. Många bungalowägare har inte velat betala för att få soporna bortforslade med båt, utan bränner dem på plats eller slänger skräpet i djungeln. Stanken har blivit värre år för år och ”Ton Sai Belly” är ett återkommande problem.
En stor mur omgärdar hela strand- området, grusvägen som leder upp från stranden blir betongväg med ett gjutet dike bredvid och flera hundra nya bungalows av mer exklusivt slag ska uppföras.
Många av de gamla barerna vid stranden har i stället flyttat upp till grusvägen som leder från Ton Sai till stranden Railay East, så skillnaden är egentligen inte så stor. Men det märks att färre klättrare söker sig hit, trots att klättringen är densamma. Lederna är till och med fler och mer säkra än någonsin.
Nya ”svenska” leder på Chong Phli
Jonas Wallin, tillsammans med Simon Talltorp från Linköping, hjälper även till med att byta ut rostiga gamla bultar mot nya av titan. I år har Jonas och Simon i stället spenderat mycket tid vid klippan Chong Phli, som ligger på fastlandet en mil från Krabi. Berget är nyutvecklat och får allt mer uppmärksamhet från utländska besökare.
På Chong Phli finns i dag ett 60-tal leder i graderna 5 till 8a+. Ett flertal är nya och finns inte i någon förare. Enligt Simon Talltorp är klättringen mer vertikal och lite mer ”skandinavisk”, med crimpers och färre tufor.
– Jag och Jonas har bultat ungefär 15 nya leder den senaste tiden, säger Simon.
Klättringen är onekligen mycket fin och pumpig på den imponerande klippan, men tillvaron är inte lika enkel som på Ton Sai.
Accessproblem på Shangri-La
Restaurangen som låg vid bungalowerna vid bergets fot stängde för gott i februari och i den närliggande byn är det dåligt med affärer och restauranger. Moped eller bil är ett måste och ett campingkök kan komma till användning, i alla fall om man bor vid klippan.
Koh Yao Noi är en vacker och lugn ö i Phang Nga-bukten mellan Krabi och Phuket. Här finns nära 90 leder på fastlandet och ytterligare ett 60-tal som man når med båt. Tyngdpunkten på graderna är 6a till 7b.
Utvecklingen har gått fort, varje år tillkommer nya leder. Skåningen Magnus Wiklund, som numera bor i Oslo, är en av entusiasterna som bultar nytt.
Fina multipitch-leder på Koh Yao Noi

Man måste ha moped för att röra sig på ön. Anmarschen till Paradise, det stora klätterområdet på fastlandet, inkluderar en halvtimmes mopedfärd på en gropig djungelväg. Vissa leder kan fortfarande vara lite lösa och ett par väggar är inte att rekommendera på grund av arga bin.
Längre söderut ligger Koh Lao Liang med cirka 50 leder i graderna 5 till 7b+. Ön har varken invånare eller trafik. Det finns ett enda boendealternativ som bara är öppet under november-april: Lao Liang Island Resort, som hyr ut stora tält utrustade med madrasser och fläkt.
Koh Lao Liang beskrivs i Elke Schmitz förare över klättring i Thailand som ”Ton Sai för 15 år sedan”. Här finns också bouldering och bra snorkling. Nackdelen är att boendet och maten håller höga priser i förhållande till standarden.