Alexander Megos: "Mitt mål är att bli ännu bättre"
Klättraren var Alexander Megos, en 19-åring från Bayern som varken hade scorecard eller hemsida.
Planen var att pröva La Rambla (9a+). Men Alexander visste inte exakt hur leden gick och det fanns ingen att fråga. Så det blev ett prestigelöst försök på Estado Critico i stället, en 40 meter lång 9a som fick sin förstabestigning av Ramón Julián Puigblanque 2004.
– Jag hade aldrig planerat att gå Estado Critico on-sight. Så jag var inte alls nervös, förutom de sista metrarna när jag plötsligt insåg att jag kunde sätta den, säger Alexander Megos.
Bergsport.se träffar honom på Klättercentret vid Telefonplan i Stockholm, i ett rum som är fullproppat av undanstuvade möbler. Men det verkar inte störa världsstjärnan Megos.
– Varför skulle jag ha ett scorecard? Det är idiotiskt. Utomhusklättring har ju ingenting att göra med tävling eller tävlingsresultat.
– Jag har en loggbok och antecknar alla problem och leder jag gör som är 8a eller hårdare, men den är bara för mig själv. Jag klättrar för min egen skull, för att tillfredsställa mig själv och inte någon annan.
Alexander föddes i Erlangen i augusti 1993, började klättra i dagisåldern och gjorde sin första 8a när han var 14. När han slutade gymnasiet 2012 blev han klättrare på heltid.
Får mycket e-post
Numera är dagarna ganska likartade.
– Jag äter frukost på morgonen och sticker och klättrar, om det inte är en vilodag. När jag är hemma så klättrar jag i Frankenjura eller tränar. På kvällarna gör jag en massa pappersarbete. Jag får väldigt mycket e-post och jag svarar på förfrågningar från tidningar, skriver rapporter till mina sponsorer, och så vidare.
Sedan on-sighten av Estado Critico har prestationerna avlöst varandra. Våren 2014 repeterade Alexander The House of Chock (9a) och Action Directe (9a) i Frankenjura. Den 11 juli förra året gjorde han Biographie (9a+) i Ceuse och i höstas fortsatte han att sända hårda leder i Frankenjura, exempelvis nyturen Sonic Kaboom.
Megos har gjort sig känd för sina snabba redpoints. Den klassiska leden Action Directe, världens första 9a, gick ned på bara ett par timmar, vilket indikerar att han har kapacitet för mer.
– Nej, det finns inte i mitt huvud att jag måste klättra 9b nu. Mitt mål är att klättra hårdare och bättre och bli starkare. Jag kan säkert klättra 9b om jag hittar en led som passar mig, som till exempel Biographie gjorde. Då kan jag nog klättra en grad hårdare, kanske två. Men vi får se, först måste jag bli starkare.
När vännen och inspirationskällan Adam Ondra gjorde Change i norska Flatanger 2012 bröts ny mark. Världens första 9b+ var ett faktum. Alexander Megos är sugen på att åka till Norge, mest för att den 55 meter långa leden ser ”riktigt cool ut”.
Hur höga grader är möjliga att klättra inom de närmaste åren?
– Jag har ingen aning. Men tänk dig att man hittar en led med fem 8C-boulders på rad, det är teoretiskt fullt möjligt att klättra och graden på hela leden blir minst 9b+. Vi måste bara vänta på att någon sätter ihop den, säger han.
Gjorde hårda klassiker i Bishop
Senhösten 2014 handlade mest om bouldering för Alexander. När vi träffas har han nyss kommit hem från USA, med en ticklist som skulle få vilken überstark bouldrare som helst att bli stum av vördnad.
– Jag åkte till Bishop och Red Rocks och det visade sig bli en ganska framgångsrik resa. Jag satte Buttermilker (8B), The Swarm (8B/8B+), Mandala Sit (8B+), Clockwork Orange (8B) och Meadowlark Lemon (8B+). Men det var flera problem jag inte klarade, så jag måste definitivt åka tillbaka.
Han viker aldrig undan med blicken, utan lyssnar granskande och fokuserat på frågorna. Ibland skänker han två sekunder åt att tänka, men oftast kommer svaren som pistolskott.
”Man måste vara aggressiv”
– När jag hittar en vila på en led så stannar jag där och andas för att lugna ned mig. Sedan säger jag åt mig själv att göra den jävla leden, ”don´t fuck it up now”. Det fungerar oftast, säger han och skrattar.
– På filmer ser jag många gånger mer avslappnad ut än vad jag faktiskt är. Det ser lätt ut och jag verkar lugn, men i verkligheten är jag mycket mer pressad, aggressiv och nervös. Om man vill klättra hårda leder och problem måste man vara aggressiv, man måste vara en ”angry boulderer”.
Hur hanterar du det mentala inom klättringen? Som nervositet och prestationsångest?
– Självklart kan jag bli spänd och känna prestationsångest, men jag lyckas alltid behålla kontrollen. Jag kan bli nervös i många olika situationer, till exempel vid tävlingar eller när jag försöker att flasha någonting eller vet att jag är nära en redpoint. Men det får mig aldrig att prestera sämre, så det är faktiskt inget stort problem för mig.
Alexander ser både för- och nackdelar med uppmärksamheten.
– Ibland innebär det lite mer press eftersom jag känner att jag måste prestera och ibland går det mig på nerverna när många vill ta bilder, men det kan också vara bra. Till exempel om någon ställer upp med en extra padda eller erbjuder sig att säkra. Men oavsett om det är bra eller dåligt så är situationen sådan. Jag måste hantera det, och det är inget stort problem.
Kan du åka och klättra ensam med dina kompisar någon gång?
– Ja, i Frankenjura finns det många väggar där man brukar vara ensam. Man har sin tystnad och kan klättra för sig själv.
Svårt att hitta klätterkamrater
Var åker då en person som sänder 9a-leder och 8B-boulders på klätterresa? Antalet områden torde vara begränsat. Men enligt Alexander är det inte svårt att hitta resmål.
– Nej, det är lätt. Självklart tickar jag av platser snabbare än andra klättrare, men det kommer nya projekt hela tiden så det finns alltid något nytt att göra. Däremot är det svårt att hitta klätterpartners. Det är alltid idealiskt att hitta någon som är lika stark som en själv, men det är inte så lätt.
Så hur löser du problemet?
– Jag har några kompisar som klättrar ganska hårt och sedan träffar man ju nya människor. Oftast har vissa områden bra förhållanden under vissa tider på året, så då brukar man mötas där.
Inför 2015 har han inga spikade resplaner. Kanske åker Megos tillbaka till Ceuse i Frankrike, för att åter ta sig an det öppna projekt han försökte sätta tidigare under 2014.
– När jag började jobba på leden trodde jag att den var 9a+, men nu är den mycket svårare. Jag hade sönder ett grepp och nu är det riktigt hårt. Efteråt försökte jag göra sekvensen i en halvtimme och jag kunde inte lösa det, men jag tror att leden fortfarande är möjlig att göra.
Alexander Megos börjar beskriva leden, från det hårda boulderinsteget som är 8A och vidare upp till den svåraste passagen. Han gestikulerar, imiterar rörelserna och och berättar om sina fotplaceringar. Om den vertikala och tekniska avslutningen, om frustrationen när greppet i kruxet gick sönder.
Den 21-årige tysken från Bayern har hittat sitt kall. Klättringen är inte bara ett yrke, utan något som pulserar i tillvaron dygnet runt.
Intresserad av geografi
Men vad skulle hända om klättringen blev sekundär och studier eller andra karriärvägar plötsligt väckte hans intresse? Vad skulle Alexander Megos göra då?
– Det är en bra fråga. Jag vet inte. Jag har inte planerat att skära ned på klättringen den närmaste framtiden så jag har inte funderat så mycket på andra saker att göra. Jag skulle vilja studera någon gång, men jag vet inte vad.
Han säger sig vara intresserad av geografi, men kan även tänka sig att studera marknadsföring och kanske få jobb hos någon sponsor.
– Jag antar att vad jag än gör i framtiden så kommer det att vara relaterat till klättring.
Fotnot: Intervjun gjordes tidigare i vintras. Därefter återvände Alexander Megos till Bishop och gjorde Lucid Dreaming (8C), se filmen ovan. Han blev därmed den tredje personen att klättra problemet efter Daniel Woods och förstabestigaren Paul Robinson.