Boulderförare för Lofoten släpps i maj

Nu kommer den första boulderföraren för Lofoten i Norge. Författare är den svenske klättraren och fotografen Jonas Paulsson.
– Närheten till havet och de höga bergen gör boulderingen här speciell, säger Jonas.
Den engelskspråkiga boken Bouldering in Lofoten beräknas vara ute i handeln i maj. Den beskriver över 500 problem i 20 olika områden, från Svolvær i öst till Bunes på Moskenesøya i öst.
– Graniten håller nästan alltid hög kvalitet och varierar väldigt i sin struktur, från grovkorning till en slät sandstensliknande variant med rundade grepp som för tankarna till Fontainebleau, säger Jonas.
Lofoten är annars känt för att vara ett paradis för tradklättring. Här finns långturer i alla grader, från en replängd upp till 20 replängder på den mäktiga Storpillaren. Och på den branta väggen vid Eggum finns förstklassig sportklättring.
Det som gör klättringen i Lofoten särpräglad är naturligtvis miljön. Ögruppen ligger i nordvästra Norge, med öppet hav och höga berg. Boulderingen är dessutom väldigt lättåtkomlig.

– Mycket av det som är utvecklat ligger nära vägen, med anmarscher på en till fem minuter. Men det finns ställen med längre anmarsch också, säger Jonas.
Han håller nu på med finputsningarna av föraren och planerar att lämna den till tryckeriet i slutet av mars. Den kommer att säljas i butiker och via hemsidan Lofoten Bouldering.
– Det har varit en utmaning att ta reda på vilka problem som är gjorda och vem förstabestigaren har varit. Jag har lagt ned mycket detektivarbete. Det finns en tradition här av att inte lägga sådana saker på minnet, folk säger ”jeg husker ikke” när man frågar och det är ganska talande för boulderingens utveckling i Lofoten.
– Bouldering var i början något man sysslade med när det inte gick att klättra långturer och så var det långt in på 1980-talet. Först under 1990-talet, när bouldering började bli en egen disciplin, började man dokumentera lite mer.
44-årige Jonas är välkänd i den svenska klättervärlden. Som frilansande skribent och fotograf har han fått flera artiklar och bilder publicerade i olika klättermedier. 1997 publicerade han och Patrik Leje boken Klättring i Sverige och 2010 gav han och Mikael Widerberg ut filmen Crackoholic, som handlar om klättringen i Bohuslän.
Jonas arbetade tidigare på Svenska Klätterförbundets kansli, men slutade 2014 och flyttade till Norge. Nu bor han i den lilla byn Henningsvær.
– Första gången jag besökte Lofoten var som barn. Det var 1981, tillsammans med min pappa. 1994 var jag här och klättrade för första gången. Sedan dess har jag varit här många gånger, så jag visste vilken klättring som fanns i Lofoten när jag flyttade. Däremot hade jag inga planer på att jag skulle bouldra så mycket som jag gjort nu, berättar Jonas.
– Vi är ett litet gäng på fem-sex personer i Henningsvær som varit ute och klättrat frekvent de senaste två åren och gjort en massa nya problem. På vissa ställen är klippan så ren att man inte behöver borsta, det är inte alltid man vet om någon gjort linjen tidigare.
Han beskriver sin tid i det nya hemlandet som en ständig upptäcktsfärd. Så småningom väcktes idén att göra en förare.
– Jag började åka runt och upptäcka mer och mer. Förra vintern bestämde jag mig för att göra föraren. Det har varit kul att se en ny aspekt av Lofoten som jag inte uppmärksammat förut, att ha med sig kompisar ut och känna att man upptäcker något nytt hela tiden, oavsett om problemen har klättrats tidigare eller inte.
Möjligheten att göra nya boulders är enorm, enligt Jonas.
– Det finns hur mycket som helst att göra. Alla områden i föraren har potential för många fler problem. Så ta med en stålborste och kom hit!