Bergsport möter Ines Papert

Under Ines Papert besök i Stockholm fick Bergsports utsände Agnes Warren en pratstund med den världsberömda tyska klättraren. Hela intervjun med Ines kan du läsa i juninumret av tidningen Bergsport.
Ines Papert förmedlar på ett tydligt sätt kärleken till klättringen. Inte bara när hon talar om soliga, problemfria projekt utan även genom de mest hemska upplevelser. Svaret till varför hon föredrar isklättring framför sten liknar en dikt.
– Det är så flyktigt, du har bara några veckor om året. Det är olika formationer, färger, det växer och smälter, det är aldrig samma. Det attraherar mig, det är vackert.

Hon är en av världens bästa isklättrare, ändå är hon väldigt ödmjuk. Hon talar om klättring och berg med kärleksfull inlevelse, för att i nästa mening understryka att isklättring är kallt, jobbigt och läskigt.
– Jag hatar kalla temperaturer. Is är kallt och obekvämt, men det är en del av spelet.
I början av februari genomförde hon den femte kända klättringen av Riders of the storm i Patagonien. Det oväntade är något Ines Papert talar återkommande om, det tror hon är anledningen till att just den här rutten är så svår.
– Det är ganska isigt, men inte tillräckligt för att isklättra. Jag klättrade bitvis med en isko och en vanlig klättringssko. Sedan finns det våta grepp, isiga grepp, torra grepp. Vissa delar går bara att klättra vissa tider på dagen. Det är en så stor variation, det går inte att planera.
Under föreläsningen får ett ihopklipp av videosnuttar måla upp klättringsäventyrens känslospann och sätta stämningen. Upplysta tält i isiga vindilar, leenden på solhöljda bergssidor, koncentrerade blickar mot höga toppar. Det målar ganska fint upp bilden åhöraren får av Ines Paperts klättring. Det goda med det onda, men de positiva aspekter skiner igenom mycket starkare.
– Jag ägnar mig inte åt mental förberedning, klättring i sig är den bästa träningen. Just nu har jag ett drömprojekt: Antarctis. Ett vackert och oklättrat berg, men namnet får förbli min hemlighet!