Klättrare och klipphäckande fåglar

Klättrare och klipphäckande fåglar är båda frekventa besökare av klippor, tyvärr störs fåglarna lätt och har därför fått skydd av lagen. En vanlig åtgärd för att skydda fåglarna är att man inför beträdnadsförbud vid häckplatser vilket innebär att klipporna under en period stängs för klättring.
Vi klättrare blir allt fler. Det är givetvis positivt att många inser hur roligt det är med klättring. Men ju fler vi blir desto större blir kraven på oss. Att många klättrar kan innebära problem. Vem har inte hittat skräp vid foten av en klippa? Fåglar som häckar på och kring klippor störs. Flera markägare har tröttnat på besök av allt för många klättrare på sin mark. Klättersäsongen är snart i full gång och accesskommitténs Anders Björkén tar i denna artikel upp regler och vad vi bör känna till om klipphäckande fåglar.
Vill du vara med och bidra till att vi får och kan klättra utomhus och att inte fler klätterområden stängs på grund av okunskap – gå med i accesskommittén! Kommittén är i behov av mer folk som har ett brinnande intresse för access, kunskap om ekologi, vet hur myndigheter fungerar etcetera. Vill du hjälpa till kontakta accesskommittén – access@klatterforbundet.se.

Klipphäckande fåglar

Som klättrare är det viktigt att känna till och förhålla sig till de regler som finns, klippan rymmer både fåglar och klättrare men inte nödvändigtvis samtidigt.  Lär dig vad som gäller om man stöter på en häckande rovfågel när man klättrar.
När vi klippklättrar utomhus så är vi besökare på en klippa i naturen. I Sverige har vi genom allemansrätten stor frihet och kan röra oss förhållandevis fritt, men med frihet kommer ansvar och även i naturen finns regler som styr hur vi ska bete oss. Klippmiljöer är speciella och mer eller mindre ovanliga, och då det inte bara är vi klättrare som uppskattar klipporna så vi måste samsas med klippans övriga invånare. Ungefär samtidigt som klippan smälter fram ur vinterns järngrepp och man ska få byta ut gymmets plast mot den efterlängtade svala känslan av sten anländer även fåglarna för att häcka. Fåglarna är beroende av klippan som häckningsplats och har inte möjlighet att byta.
Om man stör en häckande fågel kan den bete sig på olika sätt, vråkar och falkar visar att de är störda genom ett varningsläte medan örn och berguv smyger sig undan och lämnar sina ungar utan att ens visa sig. Ett varningsläte skiljer sig från fåglarnas vanliga sång och låter olika för olika arter. Om man inte avlägsnar sig trots varningslätet kan fågeln försöka skrämma bort dig med våld men ofta sitter den bara en bit bort och tittar på. Flyttar du dig inte då så svälter eller fryser ungarna ihjäl i boet, detta kan gå ganska snabbt beroende på väder och hur stora ungarna hunnit bli, känsligast är fåglarna i äggläggningen och när ungarna är nykläckta. Det är förbjudet att störa häckande fåglar, om du upptäcker en häckning så ska du gå så långt bort att du inte längre stör och hålla dig borta tills häckningen är avklarad. Man kan även ta kontakt med en ornitologisk förening och rapportera en häckning, din lokala förening hittar du på www.sofnet.org.
Små falkar
Falkar är små till medelstora rovfåglar med slank kroppsbyggnad. Vingarna är smala och spetsiga och flykten imponerande. I Sverige finns flera häckande falkarter, de tre vanligaste är stenfalk, tornfalk och lärkfalk och de häckar på klippor endast i undantagsfall. Pilgrimsfalk och jaktfalk är större, hotade och häckar på klippor.
Pilgrimsfalk

Pilgrimsfalken är utbredd över hela landet men häckar huvudsakligen i norra och mellersta Sverige och längs västkusten ner till Skåne. Kommer du tillräckligt nära en boplats kommer du att märka det genom falkens närvaro och höga läten. Varningslätet är ett högt och genomträngande kijä-kijä-kjiä, som upprepas frekvent. Boet är ofta placerat på en avsats högt uppe på klippan med fri inflygning, dvs på ett ställe där det inte finns träd i vägen.
Jaktfalk

Jaktfalken häckar i fjällen över eller i trädgränsen. Boplatsen är placerad ungefär på samma vis som hos pilgrimsfalken, men begränsas inte på samma vis av träd. Jaktfalken varnar normalt kraftigt vid boplatsen. Även varningslätet är likt pilgrimsfalkens men något grövre.
Kungsörn

Kungsörn häckar i både träd och på klippor, men det senare endast norr om Dalarna. Även söder om Dalarna så dras örnarna till klipptäta miljöer för trädhäckning. De häckar inte heller närmare än en mil från kusten. Kungsörnen varnar inte utan smyger sig obemärkt iväg från boet och håller sig undan om den störs vid häckplatsen. Ser man en örn vid klippan så bör man vara extra observant, trots att kungsörnsbon är stora kan de ändå vara relativt svåra att upptäcka nerifrån då de ofta ligger på en bred avsats. I ett kungsörnsbo finns ofta rester av harar och skogsfågel.
Havsörn

I Sverige häckar havsörnen i träd men i Norge är det vanligt att de häckar på klippa. Precis som kungsörnen varnar den inte. Havsörnen är relativt diskret på sin häckplats men inte lika försynt som kungsörnen. Sannolikt kommer man inte stöta på havsörn på klippa när du klättrar i Sverige, men var uppmärksam när du reser i Norge. Havsörnen häckar främst längs kusten, men även vid större sjöar i inlandet.
Fjällvråk
Häckar från dalarna och norrut, både i fjällen och skogslandet. Fjällvråken är relativt stor och långvingad och den varnar tydligt med ett långdraget jamande om du närmar dig boet. Även ganska små klippor duger till häckning och boet läggs på en klipphylla eller i ett träd intill en klippa.
Berguv

Berguven är utbredd i hela landet. Den bygger inte bon utan lägger sina ägg i en fördjupning i marken, äggen läggs antingen på en klipphylla, nedanför klippan eller under en stor sten. Berguven varnar inte utan smyger sig undan om den blir upptäckt. Under vindstilla vårvinternätter kan man dock tydligt höra om det finns berguv i området genom att lyssna efter dess imponerande lockrop.