Hannes Puman på sändresa i Fontan
Hannes kom nyligen hem till Eskilstuna efter drygt två veckor i det världskända, franska boulderområdet.
– Jag har varit där en gång tidigare. Det var 2012, men det var bara en vecka och då var jag 14 och inte så duktig. Nu kändes det väldigt bra. Fast de första dagarna var det lite jobbigt, jag ramlade efter kruxen på en massa problem, men sedan kom jag in i det, berättar han.
Hannes bodde hos en vän till familjen, som har ett hus söder om Fontan. Han behövde dock inte klättra ensam. Från Göteborg anslöt Aleksej Jaruta och Sebastian Blyckert. Och senare kom Fredrik Serlachius, Samuel Wingårdh och Emil Abrahamsson från Stockholm.
Det bästa med Fontainebleau är att det finns så många problem i så många olika stilar, tycker han. Att peka ut vad som var roligast eller gav den största tillfredsställelsen är svårt.
– Det var så många problem jag klättrade som var bra och endast några få som bara kändes OK. Karma (8A/+) var rolig eftersom den gick så lätt. Jag satte den på tredje försöket och blev väldigt förvånad.
En annan minnesvärd bestigning var Partage, då han gjorde både ståstarten (8A+) och sittstarten (8B) på samma dag.
– Jag hade jobbat på ståstarten några dagar tidigare, men då var det ganska dåliga förhållanden. Nu var det bra förhållanden och Aleksej ville jobba på ståstarten. Då gjorde jag den ganska snabbt och tänkte att det var lika bra att testa sittstarten. Sedan råkade jag bara göra den.
Aleksej Jaruta, som i december gjorde Trainspotting (8B+) i Partille, satte också mängder av problem under resan. Bland annat fick han ihop Bleau Sacré (8B).
Förra året gick Hannes Puman ut gymnasiet i Eskilstuna. Sedan dess har 19-åringen bott kvar hemma hos föräldrarna och fokuserat på klättringen.
– Jag hoppas att jag inte behöver jobba den närmaste tiden, det är ganska svårt att ha ett jobb om man ska tävla i landslaget. Man måste vara borta en hel del.
Snart börjar tävlingssäsongen. Målet under 2017 är att förbättra resultaten från förra årets internationella tävlingar.
– Jag skulle vilja ta ett litet steg framåt. Förra året kom jag till de flesta semifinalerna, men nu hoppas jag gå till någon final. Det känns rimligt. Det skulle vara coolt att få vara med i en final. Jag tror inte jag skulle vara så nervös, jag har ju inte så mycket att förlora.
– Men egentligen tänker jag inte så mycket alls. Det blir som det blir. När jag tränar gör jag mitt bästa för att bli bättre. Och i tävlingarna går det antingen bra eller dåligt, säger han.
Utomhus bouldrar Hannes Puman mest. Det finns ingen repklättring kring Eskilstuna i hans gradspann, kompisarna föredrar bouldering och det är enklare att sticka ut ensam med en padda och sända problem. Han är dock ingen extrem redpointare som lägger ned månader på ett projekt.
– I vår har jag tänkt att göra de flesta boulders som är schyssta i Uppsala, Linköping och Norrköping. För mig är det roligast när det går lagom fort att göra problemen, kanske på några timmar. Då brukar graden hamna runt 8A. Det är kul att flasha saker också, men roligare att få jobba lite grann.
Hannes Pumans hårda sänd under resan till Fontainebleau:
- Partage sit, 8B
- Partage, 8A+
- Hip hop, 8A+
- Ubik, 8A/+
- Karma, 8A/+
- Amok, 8A
- El niño, 8A
- Tigre et dragon, 8A
- Surplomb de la mee, 8A
- Imothep, 8A
- Atrésie, 8A
- Particulier partenair, 8A
- L’apparamment, 8A
- Tostaky, 7C+/8A
- La balance, 7C+/8A