Svenska ambassadörer på klätterträff i Yosemite
Klätterförbundet får regelbundet inbjudningar att delta i internationella klätterträffar. Som en medlemsförmån förmedlas dessa inbjudningar till klubbmedlemmar runt om i landet. Läs Fredrik Mattissons från Skånes Klätterklubb berättelse från American Alpine Clubs internationella träff i Yosemite.
I oktober anordnade American Alpine Club the 10:th International Climbers Meet (ICM) i
Yosemite. Petra från Luleå och Fredrik från Lund deltog från Sverige. Yosemite behöver kanske inte någon närmare introduktion, ett storväggsmecka i Californien som ofta får mycket uppmärksamhet i klätterpressen. Senast Honnolds frisolo av el cap, Caldwells/Jorgensens bestigninga av the dawn wall, speed records hit och dit – historia skrivs ständigt i Yosemite. Vad många inte känner till är att Yosemite är fullt av fantastisk klättring i alla grader och höjder, även för oss dödliga individer. Allt i en overkligt vacker vykortsmiljö. Allt handlar inte om bigwall-klättring med övernattning i portaledge, som ofta är det som syns i media, det finns allt från superfin single pitch cragging a’la Bohuslän, till långa turer som är lagom för en dag. Majoriteten är traditionellt säkrad klättring med fokus på sprickor. Gradmässigt finns det från fyraregistret upp till de hårdaste lederna i värden, så här finns verkligen något för alla. Fin bouldering finns också för dagar du behöver vila det mentala men har mer krut i fingrarna att göra av med.
Yosemite (eller ”dalen”) är ett ställe du inte blir besviken på som klättrare. Det annorlunda är dock kombinationen av vild natur med så mycket folk på samma plats. Yosemite besöks årligen av 6 miljoner personer, vilket gör boendesituationen i dalen lite komplicerad. Fricamping är förbjuden, ett par olika campingar finns som man kan boka, men platserna tar slut omgående när de släpps ett halvår i förväg. För att få plats i det klassiska camp 4 får man ofta sova i en kö över natten, då de lediga platserna släpps kl 8 på morgonen, tillgången är låg och efterfrågan hög. Att då få deltaga i ICM var ett stort privilegium. Klätterträffen ägde rum på yellow pines campground, som normalt sett är reserverad för folk som jobbar i dalen. Deltagare från hela värden samlades, utbytte erfarenheter, klättrade ihop och njöt av den fantastiska helpensionen som ingick i klätterträffen. Ja, du läste rätt. Efter en lång dag på berget kommer man tillbaka till camp, där matlagningen är i full gång och det bara är att sätta sig till bords. Maten var dessutom riktigt bra, ingen värmd ravioli på burk, som vi är vana vid. Det kan förmodligen inte bli bättre än så. Efter middagen samlades deltagarna runt lägerelden för att berätta skrönor om dagens äventyr och planera kommande dagars. Några ord från den californiska klättervokabulären som vi snappade upp: Mellow. Totally. Rad. Amazeballs. cray cray. Använd om du vill smälta in!
Under dagarna kunde man antingen deltaga i någon av de clinics som anordnades, hänga på och klättra med någon av de lokala hostsen som hittade i dalen, eller sticka iväg på egna äventyr om man så önskade. Detta upplägget gör att ICM funkar fint för alla klättrare, nybörjare som erfarna. Clinicsen täckte ett brett spektrum av intressanta ämnen som behövs på långtur. Allt från grundläggande säkringsplaceringar, fallträning, effektiv multipich-klättring, till mer avancerat räddningsarbete, aid, bigwall-tekninker och offwidthklättring.
situationer.
Petras bästa minne:
Veckan efter ICM kom jag och Shawn (från Kanada) överens om att klättra Royal Arches (5.7 A0, 16 replängder). Det är den lättaste långturen i dalen och därmed också mycket populär. Vår alpina start 05.30 gav oss första platsen på det alternativa insteget och det var en skön känsla att vara igång på första replängd när allt fler replag började köa under oss. 7 fantastiska timmar senare hade vi dessutom de ca 18 nedfirningarna helt för oss själva.
Fredriks bästa minne:
Vi fick en riktig epic när vi fastnade på Middle Cathedral över natten efter att ha klättrat East Buttress. Erfarenhet ett: Ha alltid med en bivacksäck, den gjorde enorm skillnad. Erfarenhet två: kolla alltid nedstigningen noga. 😮
(Indien).
Skånes Klätterklubb