Goda råd inför isklätterresan

Vintern är här. Då kanske det lockar med en isklätterresa till Romsdalen i Norge. Men hur förbereder man sig på bästa sätt? Robert Lerner från Stockholms Klätterklubb ger sina tips.

Dagen innan

Inför en större tur brukar det vara värdefullt att spana in den i kikaren dagen innan. Jag brukar försöka se hur isen är och hur anmarschen ser ut. Är det komplicerad terräng kan det vara värt att reka anmarschen dagen innan, kanske ta ut nåt riktmärke om man ska gå i mörker, en rygg eller en bäckfåra. På så sätt minskar man risken att gå fel och förlora värdefull tid. Jag tycker också att det kan vara skönt att ställa in sig på vad man har framför sig.
På kvällen packar jag alla grejer. Lägg fram kläder, bilnycklar, duka fram frukost, och slipa yxorna. Jag brukar ta med kokande vatten i en Nalgene med liggunderlag runt (finns speciella fodral att köpa om man är lagd åt det hållet – termosen blir runt 200 g tyngre). Vattenflaskan är det enda jag packar på morgonen. Dricker man mycket på morgonen brukar det funka med en halvliter för mig på en dag där man räknar med att vara tillbaka i bilen vid kl 16-17. En termos med sött té samt nötter eller chips, mat som inte fryser helt enkelt, brukar vara härligt att komma ner till.

Morgonen

Det krävs mindre ljus än man kan tro för att klättra. När man har gjort anmarschen i mörkret är kroppen van vid det dunkla ljuset och man brukar kunna börja klättra vid kl 7 även i januari. Jag brukar räkna drygt en timme för att komma iväg på morgonen om allt är packat och klart. Lägg på körtid och lite extra på din förväntade anmarschtid så vet du när det är dags att stiga upp.
På morgonen äter jag så mycket jag kan – gröt med mycket smör och nötter i, turkisk yoghurt med nötter å honung, mackor ägg å kaffe. Fyll kistan, avsluta med snus och/eller kaffe och låt det hända, det är skönt att slippa vid insteget…

Anmarschen

Nu är det dags att pulsa upp till insteget. Hetsa inte, försök njuta av spänningen, det är en fantastisk förmån att få använda kroppen i terrängen. Eller nåt.
Jag brukar gå i skal, underställ och möjligen belayjacka första fem minutrarna. Klä av dig allt eftersom. Ibland har jag snöskor om det är brytande skare eller mycket snö och ospårat. Oftast har jag en stav, ibland två, med stor truga.
Det är viktigt att ha ett par separata handskar för anmarschen då de brukar bli rätt blöta när man meckar runt i snön och om inte av snön så av svett. Det kan vara jobbigt att gå upp. Handskar som suger upp vatten blir tyngre att bära med resten av dagen så även här är det en fördel att ha bra handskar.
Under anmarschen kan man ha en större ryggsäck som är skönare att bära och så har man en mindre som man har på själva turen, nedpackad i den stora. Jag har en 45 liter och en 18 liter för den configen, det funkar dock endast på turer där man kommer ner på samma ställe som man började på. Men det gör man ofta på is i och med att det är lätt och relativt sejf att fira (i förhållande till att gå nedför en möjlig lavinsluttning). Om man inte kör tvåväskorsmodellen brukar man kunna klättra och anmarscha med en typ 25-litersrygga. Klätterväskan bör sitta högt på ryggen så man kommer åt grejerna på selen.
Jag brukar försöka observera leden/isen på vägen upp och se om man får samma uppfattning om möjligheter och svårigheter som man fick i kikaren dagen innan. Jag brukar också försöka få en känsla för snön för att kunna ta beslut under anmarschen och eventuell nedstigning. Black magic, men jag försöker.

Insteget

När man kommer fram till insteget brukar jag äta en bar, ta en klunk vatten, pissa och sedan byta tröja. Den som leder rackar på och den som ska säkra fixar repen. Planerar vi att fira ner lämnar jag kvar anmarschtröja, isskruvshattar å sånt i en liten påse (så de inte blåser iväg), eller i den stora ryggsäcken.

Klättringen

Första standplatsen bör som alla andra standplatser vara skyddad från fallande is. Lite vid sidan om den tänkta linjen, kanske lite ut från väggen om terrängen tillåter det. Senare standplatser bör följa samma mönster men där kan man utnyttja eventuella grottor eller överhäng som skydd för isen.
Att klättra is med pannlampa funkar rätt bra, men ibland kan det vara värt att vara lite uppmärksam på hur isen ser ut på makronivå innan det blir mörkt, så att man inte hamnar ut i skitis i mörkret. Batterierna i lampan räcker betydligt kortare när det är kallt. Börja med fräscha batterier och snåla med ljusstyrkan. Om pannlampan är kritisk – ta med extra batterier.

Firningen

Den som leder firningen rackar på med skruvar, lite slingor och karbiner och börjar därefter fira. När repet börjar ta slut får man leta efter en bekväm plats att anrätta nästa firningspunkt. Risken för fallande is är betydligt lägre på firningen men är isen skör händer det att man trampar där man huggit under klättringen och då kan det komma med is, oftast smått men ibland större grejer.
Det kan vara värt att lägga firningslinjen lite traverserande om isen varit skör på vägen upp. Här är folk olika, många är obrydda om fallande is, jag tycker det suger.
Om du har handskar som du är nöjd med för klättringen har du förmodligen hostat upp en bra slant för dem. Fira inte med klätterhandskarna. Lädret blir fort slitet och suger vatten. Jag brukar antingen fira i mina säkringshandskar eller i anmarschhandskarna om de är torra.

Utrustningen

⦁ 14-17 isskruvar – 1 st 21 cm för att borra abalakov (bygg inte näst sista stand med den), 9 st 17 cm (gillar att ha dem i stand), 6-7 st 13 cm samt 2 st 120 cm och en 240 cm slinga var
⦁ 2-3 skruvkarbiner var
⦁ 10 vanliga typ 18-20 cm quickdraws
⦁ 4 förlängningsbara quickdraws
⦁ Vassa yxor
⦁ Vassa stegjärn
⦁ Sele med minst 3 caritools (lätt plastkarbin för att racka isskruvar på)
⦁ 60 m halvrep
⦁ Nödpaket med tejp, kompass, lite ståltråd, alvedon, ipren, voltaren, lite dextrosol.
⦁ Plastpåse så att man kan ha telefonen, på flight mode, nära kroppen (batteriet)
⦁ 5 dl Nalgeneflaska i fodral (gör eget med ett gammalt liggunderlag och silvertejp). Fyll med kokande vatten på morgonen
⦁ Bars, nötter, dadlar och lagrad ost

Kläder

⦁ Tjocksockar (såklart), ta inte för tjocka så skorna blir trånga. Yllesula hjälper mycket tycker jag. För mig är det noga att inte dra åt skorna för hårt, då fryser jag direkt.
⦁ Långkallingar, jag brukar gilla ¾ i kombination med höga yllesockar. Skidstylee. Är det svinkallt brukar jag ha hela långkallingar och ¾ över.
⦁ Softshellbrallor. Har funkat för mig men det finns tillfällen då jag blivit rätt blöt, nya funkar bättre än gamla. Fördelen jämfört med hardshell är att de är mindre känsliga. Hardshellbyxor kan lätt gå sönder i rumpan när man åker kana i snön på vägen ner och är mycket känsligare om man fastnar med stegjärnen i dem.
⦁ Underställströja för anmarsch
⦁ Buff och eventuellt mössa för anmarsch
På överkroppen har jag två konfigurationer, underställ-fleece-skal, eller underställ-syntetjacka-lättviktskal. Båda två kombinerar jag med en fet dunjacka, det är skönt och lite av en försäkring om nåt skulle gå dåligt.
Jag gillar att ha en huva under hjälmen, kör jag skal har patagonia R1 bra huva, och för den andra varianten har Aklimas hoody en nästan lika bra.
Jag tycker om underställ-syntetjacka-skal, vilket är bäst för själva klättringen, men jag har inte riktigt fått den att flyga på anmarschen. Ofta när jag valt den varianten har det varit för kallt att anmarscha i endast underställ. Det är viktigt att syntetjackan andas bra,  Arc´teryx Atom LT är ett bra exempel.

Handskar

Jag brukar ha ett par Hestra trefingers Army Heli Ski som säkringshandskar. Dessa ska vara lite för stora, de blir varmast då.
Mina go-to-klätterhandskar om det är brant brukar vara Hestra Ergo Grip. Jag har ett par små som är bäst men blir lite kalla för mig redan innan -10 grader. Då brukar jag antingen ta en storlek större tillsammans med en ylleliner, men här är jag inte hundra på att det är värt pengarna. Har många par enklare handskar, typ Marmot Spring Glove, som är nästan lika bra när det är kallt. En viktig feature som en klätterhandske ska ha är ett rejält spänne över handleden.
För längre turer brukar jag ha ett par anmarschhandskar. Minst två par klätterhandskar, och – om det ser blött ut – tre par.

10 tips från baksätet

1. Topprepa mycket is, räkna med att det kommer kännas läskigt första reporna för säsongen. Det släpper. Självförtroende är viktigt, ge det tid.
2. Om du ska till Norge på helgen, åk bil dit på torsdag eftermiddag. Boka sent, håll koll på säsongen via Facebookgrupperna.
3. Is är tryggt så länge du inte faller. Träna abalakovs. Ut å försök, avbryt om det inte känns kul.
4. Många resmål har isfall som ligger högt och isfall som ligger lågt. De på höjden är bra tidigt på säsongen, en kass säsong, eller efter ett oväder från Atlanten med +5 grader och regn. Isfall närmare havet och/eller på lägre höjd kan vara bra en smällkall januaridag. När man vaknar till -33 grader i Hemsedal, kan det vara -6 i Laerdal när man parkerar. Gör research hemma och ha flera reservplaner.
5. Ta med tofflor till stugan. Kalla fötter återhämtar sig bra när de får gosa i en fårskinnstoffel i en varm stuga.
6. Ta vara på de fantastiska möjligheterna till gemenskap. Annonsera på nån Facebookgrupp att ni ska åka och vill dela stuga – men dela inte bil om ni inte ska till Rjukan.
7. Kör försiktigt på vägen hem. Ladda med kaffe och bit ihop på måndag morgon.
8. Träna på att hugga. Tennis smash vs badminton. Öppen hand sista 20% av svingen.
9. Klättra tre personer. Det är trevligt. Det tar lite extra tid men på kalla standplatser är delad misär halv misär. Om något händer är det mindre svårt att vara tre.
10. Ta bort plastpluppen/tejpen i repändarna så blir det mycket lättare att få tag på repet när du ska trä det genom abalakoven.

Text: Robert Lerner, Stockholms KK