Miljonskadestånd för klätterförbund efter olycka
En av dem skadades svårt vid ett stenras i Vingrau. Domstolen anser att FFME hade underhållsansvaret för klippan.
FFME har genom åren tecknat tusentals nyttjanderättsavtal med markägare över hela Frankrike. I gengäld har förbundet tagit på sig ansvaret att förvalta bergen och klättringen. Ett sådant avtal tecknades mellan FFME och kommunen i Vingrau i juli 1990.
I april 2010 var en 56-årig fransman där och klättrade med sin 42-åriga fru. Mannen är en erfaren klättrare, arbetar som bergsguide och har själv varit med och bultat en del av lederna i Vingrau.
När mannen klättrade en led lossnade plötsligt ett stenblock stort som ett kylskåp, vilket träffade kvinnan som stod på marken och säkrade. Hon slogs medvetslös, fick skallskador och krossade högerarmen, som senare fick amputeras. Även mannen skadades, dock inte lika allvarligt.
Det blev början till en rättslig tvist som fortfarande inte är avgjord. Klättrarna krävde FFME på skadestånd.
”Föreståndaren” bär ovillkorligt ansvar
I april 2016 dömde en domstol i Toulouse FFME och dess försäkringsbolag Allianz att betala omkring 1,2 miljoner euro, vilket motsvarar 11,8 miljoner kr, till det franska paret.
Varken FFME eller klättrarna hade gjort något konkret fel, anser domstolen. Men det spelar ingen roll. Eftersom FFME hade påtagit sig ansvaret för klippan så är förbundet också skadeståndsskyldigt, vilket på juristspråk kallas strikt ansvar.
– Enligt avtalet så var FFME områdets ”föreståndare” och vi var ansvariga för allt som kunde hända på platsen, oavsett om vi begick ett fel eller inte. Självklart var det här ett väldigt kraftigt åtagande, men på den tiden hade vi inte något bättre sätt för att övertala markägare än att underteckna sådana här avtal, säger Rémy Moutardier, vice president för FFME.
På grund av det strikta skadeståndsansvaret berörde domstolen aldrig frågan om klättrarnas eget ansvar.
Dyrare försäkringar för idrottsklubbar
Efter domen mot FFME i Toulouse har oron spridit sig bland Frankrikes idrottsförbund och klubbar. Debatten har varit stor. Många menar att domen får konsekvenser för hela landets friluftsliv och även drabbar turismen. Föreningarna måste skaffa mer heltäckande och dyrare försäkringar för att kunna betala presumtiva skadestånd.
FFME har slutat använda de gamla nyttjanderättsavtalen och försöker påverka lagstiftare och makthavare.
– Det första vi har gjort är att försöka få lagen ändrad. Vi vill att en föreståndare ska undantas ansvar när den inte har begått något fel och det handlar om outdoorsporter, problemet drabbar ju även andra sporter som exempelvis speleologi och landningsplatser för skärmflygning, säger Rémy Moutardier.
Den franska regeringen har lyssnat till FFME och förbereder nu ett nytt lagförslag. I dag kan såväl markägare som FFME bli skadeståndsskyldiga för en olycka oavsett omständigheterna, i framtiden ska det krävas att en part bevisligen har begått ett fel.
Vädjar till lokala myndigheter
– Vi har också inlett en kampanj för att övertyga lokala myndigheter att ta över ansvaret för bergen, säger Rémy.
Förbundets argument har varit flera: FFME kan inte ensamt bära ansvaret, särskilt med tanke på bara en bråkdel av alla klättrare är medlemmar i förbundet. De lokala myndigheterna borde även ha ett stort intresse att stödja klättringen eftersom den leder till ökad turism och gynnar lokala företag.
Ännu ett argument för FFME är att kommuner och andra myndigheter redan har försäkringar som skyddar dem om en tredje part drabbas av en skada. Att ta över ansvaret för en klätterklippa innebär ingen nämnvärt högre risk i deras försäkringsavtal.
Kan det inträffa i Sverige?
Skulle samma typ av rättsfall kunna utdömas i Sverige? Det är svårt att svara på, lagstiftning och rättsfall är ju annorlunda jämfört med Frankrike, men en grundprincip i svensk skadeståndsrätt är att en part måste ha agerat uppsåtligen eller vårdslöst för att bli skadeståndsskyldig.
I det franska rättsfallet hade frågan om vårdslöshet ingen betydelse, domstolen konstaterade till och med att FFME inte begått något fel. Ett sådant strikt ansvar rimmar normalt illa med svensk skadeståndsrätt, även om det finns enstaka undantag.
Produktsäkerhetslagen (PSL), som har diskuterats i klättervärlden på senare tid, är inte en skadeståndsrättslig utan snarare en marknadsrättslig lag. En klätterklubb som bryter mot PSL kan i teorin dömas till att betala en sanktionsavgift till staten, alltså inte ett skadestånd till en drabbad person, och då gäller det sedvanliga kravet på uppsåt eller oaktsamhet (37 § PSL samt proposition 2003/04:121, sidan 158).