Nya klätterhallar en utmaning för klubbarna (del 4)

Den snabba framväxten av nya klätterhallar är positiv för klättringen i Sverige, framhåller Truls Neubeck, klätterförbundets ordförande.
– Men det är klart att det finns utmaningar och frågor som vi måste lösa, säger han.
Texten är del 4 av 4 i en artikelserie om nya klätterhallar
I den sista delen i artikelserien låter vi styrelseordförande Truls Neubeck och Jessica Leander, ansvarig för anläggningsfrågor på förbundskansliet, komma till tals.
– Klättringen med dess anläggningar växer otroligt fort i dag. Det är en stor skillnad jämfört med förut. I grunden är det en väldigt positiv utveckling. Många får möjlighet att komma in i klättringen och kan sedan fortsätta utomhus med friluftsliv om de vill, säger Truls.
Att klättringen växer och antalet medlemmar i klubbarna ökar har ett direkt samband med alla nya klätterhallar som byggs, menar han.
– Traditionellt har det varit så att en klubb har haft en klippa som man klättrat på och behövt en inomhusvägg att träna på. Nu når vi andra målgrupper och fler får möjlighet att börja klättra. Jag tror att den här utvecklingen kommer att fortsätta.

Många frågor till kansliet

Klätterförbundet arbetar med fyra prioriterade områden varav anläggningar är en. De andra är access, utbildning och träning/tävling.
– Jag tror inte det är viktigt för alla klubbar att ha en egen klätterhall, men för ett område eller en region är en anläggning jätteviktig så att man kan träna och utvecklas samtidigt som det lockar nya målgrupper, säger Truls.
Jessica Leander berättar att många klubbar hör av sig till kansliet med frågor om anläggningar.
– Oftast handlar det om vad man ska tänka på när man bygger nytt eller bygger om, eller om vilket ansvar föreningen har om det sker en olycka. Ganska ofta handlar det även om kommuner som har en gammal klättervägg i någon gymnastiksal och som undrar hur man tar reda på om den är tillräckligt säker, säger hon.
Ett tips hon brukar ge är att använda klätterförbundets Checklista för certifiering tillsammans med Riktlinjer för klätteranläggning.

”Fler klättrare är inte ett hot”

Många klubbar funderar över hur publik klätterhallen ska vara. Ska man ta emot nybörjare och prova på-klättrare eller bara ha öppet för klubbens medlemmar?
– Det måste kunna se olika ut beroende på vilka möjligheter man har. Men det är viktigt att man redan i planeringsstadiet tänker på att en ny klätterhall innebär ett intresse från nya klättrare. Det är inte ett hot, i grunden är det väldigt bra för klättringen, säger Truls.
– I den här processen är medlemskapet en viktig del. Som medlem kan man gå utbildningar, få ökad kompetens och utveckla sig, ta del av försäkringen och kunna tävla om man vill det. Här måste vi som förbund vara med och stötta klubbarna på olika sätt, det kan vara genom utbildning eller att informera om olika stödformer.
Truls Neubeck drar en parallell till accessfrågor. En del är rädda för att många nya klättrare utomhus innebär mer problem.
– Jag tror inte alls att utvecklingen behöver bli ett hot. Allt förutsätter att vi kan hantera den här processen. Fler klättrare kan ge oss en helt annan legitimitet. Jag har ibland tänkt att det borde finnas en klättrare i varje kommunstyrelse. Om folk förstår vad vi gör och ser att vi är ansvarsfulla, då blir klättring inte längre något konstigt. Vi skulle i större grad behöva finnas med i beslutande organ hos länsstyrelser och kommuner.

Finansiärer vill ha underlag

Statistik är mycket viktigare än man tror, framför allt när en klubb vänder sig till kommunen eller riksidrottsförbundet för att ansöka om bidrag. Då vill bidragsgivarna veta hur många barn och ungdomar som klättrar och i vilken utsträckning.
– Det vanliga är att man tittar på hur stort LOK-stödet för en förening är, vilket bygger på att föreningen närvarorapporterar, säger Jessica.
– Det här tycker flera föreningar är lite bökigt och de kanske heller inte tycker att de behöver LOK-stödet. Det kan upplevas som enklare att dra in pengar genom prova på-klättring. Men utan de här siffrorna är det svårt att visa hur stort intresset för klättring faktiskt är. Och då är det även svårt att motivera varför vi behöver större eller bättre anläggningar.
Hur ska då en klubb lösa problemen med bemanningen? Till exempel har många klubbar problem att hitta ledare för barngrupper.
– Om det kommer en massa människor som vill klättra måste lösningen vara att alla hjälper till. Det finns en risk om man fastnar i en köp- och säljrelation istället för att bygga på ideellt engagemang. Men det är klart att det kan vara tufft. Jag tror att man måste våga ställa motkrav. De som vill prova på kanske behöver bli medlemmar i klubben och börja hjälpa till? Man kan inte kräva av en klubb att få komma till hallen och klättra och samtidigt inte ge något tillbaka, säger Truls.

”Vi måste lära av varandra”

Klätterförbundets styrelse, kansli och kommittéer måste försöka hjälpa klubbarna och möta deras behov. Till exempel genom att se till så att fler kan utbildas till instruktörer, tränare och ledbyggare.
– Det kommer många frågor från klubbarna och vi har inte alltid färdiga svar. Vi måste dela erfarenheter, lära av varandra och se hur det ser ut på andra ställen.
– Inom till exempel gymnastik eller Friluftsfrämjandet finns möjlighet att gå en ledarutbildning ganska tidigt. Inom klättringen är det ett långt steg från att vara nybliven klättrare till att bli instruktör. Hur vi kan hitta former att stödja utvecklingen däremellan är någonting som vi behöver titta på, säger Truls Neubeck.
Han tror att vi kommer att få se många olika varianter på hur man driver klätterhallar under de kommande åren.
– Från helt ideella, klubbdrivna hallar till kommersiella och allt däremellan. Jag tror också att det lär bli fler kommunalt ägda klätterhallar eller kanske lösningar med föreningar som startar bolag.
Nya klätterhallar en utmaning för klubbarna (del 1)
Nya klätterhallar en utmaning för klubbarna (del 2)
Nya klätterhallar en utmaning för klubbarna (del 3)