Incidentrapport #7: Ringkallen, Västernorrland

Datum: 2021-08-24
Plats: Ringkallen, Västernorrland
Led: Sista marängen, 6c
Händelse: Stenblock lossnade och träffade den som säkrade
Personskador: Hjärnskakning, muskelskador

Ett stort stenblock lossnade från Ringkallens vägg och träffade Josefin i huvudet när hon stod och säkrade. Hjälmen räddade henne från allvarliga skador.

Bilden är tagen på Ringkallen, strax före olyckan. Josefin står och säkrar sin kamrat.

Josefin Eriksson från Sundsvall började klättra 2020 och blev snabbt biten. Först tog hon topprepskort och sedan ledkort.

– Förra året, 2021, var min första utomhussäsong, berättar hon.

I augusti åkte hon, sambon och sambons kompis till Ringkallen norr om Härnösand. Ingen av dem hade varit där förut. Kompisen ville testa Sista marängen, en 13 meter lång, bultad 6c. Josefin skulle säkra och använde en GriGri.

– Det var en superfin, solig dag och alla var på bra humör. Jag hade aldrig säkrat honom tidigare och var väldigt fokuserad på att säkra så att det kändes bra för honom.

Kompisen klippte två bultar och var ungefär fyra meter upp på väggen. Josefin stod rakt under honom.Han hade kommit till ett flak. Det var välkritat och det såg ut som många hade tagit på det. Han hängde lite i det först och testade om det höll. När han sedan klättrade vidare och tryckte ifrån ordentligt med händerna, då bröts flaket loss.

– Jag hann bli rädd, det är det jag kommer ihåg. Sedan sade det bara smack.

Stenblocket var ungefär 70×70 cm stort och träffade Josefin i huvudet. Hon slogs medvetslös direkt, slungades upp en bit i luften och både hon och kompisen blev hängande på väggen när GriGrin låste.

Josefins sambo stod bredvid och blev vittne till olyckan. Han drog ned Josefin på marken igen och medan hon fortfarande var medvetslös greppade han hennes GriGri och firade ned kompisen.

Efter ett par minuter vaknade Josefin, men den följande halvtimmen var hon förvirrad, visste inte vilken dag det var och varför de befann sig på platsen.

– Då blev jag jätterädd, det var otäckt.

Både Josefin och kompisen som klättrade jobbar som ambulanssjuksköterskor, vilket var en stor hjälp.

– Han var superlugn, gjorde en snabb undersökning av mig och konstaterade att jag hämtade mig snabbt. Jag hade väldigt ont i nacken och kände mig först orolig för det också. Men han kände på ryggkotorna och jag kunde samla mig och förstod att det bara var en sträckt muskel. Sedan kunde jag gå tillbaka till bilen, fast lite stapplande.

De körde söderut och till akuten på Sundsvalls sjukhus. Läkarna slog fast att Josefin fått en hjärnskakning samt muskelskador i nacken och sedan kunde hon åka hem.

– Jag var sjukskriven i kanske tre veckor. I dag är jag nästan återställd, jag är fortfarande lite stel i nacken. Sedan har jag ett känselbortfall på ett område i hårbotten, huden är liksom avdomnad.

Sett i backspegeln är hon tacksam över att hon bar hjälm. Annars hade hon fått en svår skallskada, i värsta fall mist livet. Hon är också glad över att hon använde en hjälplåsande broms så att inte klättraren föll i backen.

– Det hade kunnat sluta riktigt illa. Jag hade också en otrolig tur att stenen bara träffade huvudet och hjälmen, den hade kunnat träffa kroppen och orsakat andra skador, säger Josefin.

Men hon är även självkritisk och tycker att hon kunde ha undvikit att stå direkt under klättraren.

– Jag hade så mycket fokus på honom och säkrandet, jag tänkte inte så mycket på var jag stod.

Josefin har mycket snabbt gått från att vara nybörjare till att ha rött kort och säkra/leda utomhus. Kanske har det gått lite för fort, tänker hon.

– Jag har haft en väldigt intensiv inlärningsperiod och lärt mig mycket på kort tid, men kanske inte tillräckligt. Om inlärningen är lite för intensiv kanske man inte tar till sig alla viktiga detaljer. Till exempel var man bäst står som säkrare i olika situationer och hur man agerar om föremål faller ned.

Var ett sådant här stenras något du hade trott kunde hända? Fanns det i bakhuvudet?

– Nej, inte en stor sten på det här viset. Att småsten kan falla ned, visst, men inte ett stort stenblock.

Efter olyckan har hon bouldrat flera gånger och i början kändes det obehagligt, men de känslorna har släppt. Det återstår att se hur det känns att klättra rep och säkra någon annan.

Varför publicerar vi artikeln?

I artikelserien berättar vi historien bakom några av de incidentrapporter som klättrare har skickat in till klätterförbundet. Förhoppningen är att vi ska lära oss av andras erfarenheter och påminnas om att klättring sker i en riskmiljö.

Personerna som intervjuas i artiklarna har gett sitt medgivande till publiceringen.

Om du bevittnar eller råkar ut för en olycka eller ett tillbud – rapportera den till oss. Du kan vara anonym. Klätterförbundet arbetar löpande med säkerhet kring klättring. Varje gång vi får kännedom om en incident växer vår samlade kunskap om risker.