Incidentrapport #9: Svaneberget, Bohuslän
Datum: 2021-07-24
Plats: Svaneberget, Bohuslän
Led: Bergkirstis polska, 6- (ca 6a fransk grad)
Händelse: Försteman föll och slog huvudet i bergväggen
Personskador: Skallfraktur, liten hjärnblödning, kraftig hjärnskakning
Truls, 26, slog bakhuvudet hårt i bergväggen, förlorade medvetandet och hängde upp och ned och krampade. Han fördes till sjukhus med skallskador. Sannolikt räddade hjälmen hans liv.
Sommaren 2021 åkte Truls och några kompisar till Bohuslän och klättrade i en vecka. Den näst sista dagen var de på Svaneberget i Sotenäs och Truls skulle leda klassikern Bergkirstis polska. Hans bror säkrade.
– Jag har klättrat upp till 6- på trad så leden var på min gräns. Jag hade klättrat kanske två tredjedelar och var på slutet av det jag upplevde som kruxet. Jag tänkte att jag måste sätta en säkring till men kände att jag inte orkade. Jag sade ”faller” i samma sekund som jag föll, berättar han.
I fallet fick Truls ena foten bakom repet och när repet sträcktes slungades han upp och ned och kastades in mot bergväggen med ryggen före. Han slog i bakhuvudet och blev medvetslös direkt. Hans kropp började skaka i spasmer.
Brodern firade ned honom så han nådde en hylla några meter upp. Samtidigt rusade andra klättrare fram för att hjälpa till. En av dem arbetar som läkare till vardags. Han scramblade upp till hyllan, kopplade in sig i Truls sele, vände honom rätt och försökte stabilisera hans huvud. Truls bror sänkte sedan ned dem till marken tillsammans.
De lade Truls i framsida sidoläge och den hjälpande klättraren gick igenom första hjälpen-punkterna och kontrollerade andning, luftvägar, blodcirkulation, puls och känsel.
Truls vaknade, men var väldigt förvirrad.
– Jag minns att jag vaknade till. Jag ville röra mig, men de sade åt mig att ligga still. Jag reste mig upp ändå och satte mig på en sten. Jag var helt borta.
De andra klättrarna ringde SOS Alarm. De visste att det kunde vara svårt att hitta så de gav en noggrann vägbeskrivning och en av dem gick ut till vägen för att möta ambulansen.
Problemet var enligt klättrarna att ambulanspersonalen försökte navigera efter sin GPS i stället för att följa instruktionerna. De körde fel och räddningsinsatsen blev fördröjd. Men när ambulanssjukvårdarna väl kom fram gick allt smidigt.
– De tog på mig en nackkrage och bar mig därifrån på bår. Sedan körde de mig till Trollhättans sjukhus. Jag blev röntgad och de såg att jag hade en spricka i bakhuvudet, hjärnskakning och en liten hjärnblödning, berättar Truls.
– Den natten låg jag på intensiven. Jag fick en kateter och de väckte mig hela tiden för att kolla hjärnskakningen. Nästa gång de röntgade kunde de inte se hjärnblödningen så då var det inte lika allvarligt längre. Jag blev flyttad till en annan avdelning och sedan fick jag åka hem.
När Truls träffade bergväggen tog slaget längst ned på baksidan av hjälmen, på den del där insidan saknar stoppning. Det tror han gjorde att skadorna blev värre än om slaget hade träffat lite högre upp. Samtidigt kan man spekulera kring vad som hade hänt om han inte haft hjälm alls. Förmodligen räddade hjälmen hans liv.
Varför hände olyckan? Truls menar att han försöker vara noga med att kolla sina fotplaceringar. Han tyckte själv inte att han hade foten bakom repet.
En Bohusklättrare som känner till Bergkirstis polska väl beskriver problematiken:
”Lutningen på berget är strax under vertikalt /brant sva och Bergkirstis polska löper diagonalt åt vänster. Vid 2/3 så byter de flesta från att klättra med händer i sprickan och fötter på väggen under till att gå med såväl händer som fötter i sprickan. Kroppen hamnar då ovanför sprickan i en så kallad layaway. Det gör att man vid ett fall har väldigt lätt att få repet mellan benen. Det är också lite svårare att säkra från denna position.
Eftersom leden går diagonalt så är det lättare att man i fallet kan få repet på fel ställe. Även den mest erfarne klättraren har ibland repet fel men det är extra viktigt att vara noggrann med detta när man märker att det blir svårt.”
I dag har Truls återhämtat sig helt och klättrar igen. Men månaderna efter olyckan var tuffa.
– Första tiden låg jag bara i sängen. Jag hade väldigt ont i huvudet och var trött och utmattad. Jag fick smärtstillande och blev groggy. Jag började jobba kanske en månad senare. Då kunde jag gå utan problem, men så fort jag lutade mig framåt eller tog i på något sätt fick jag ont i huvudet, berättar Truls.
FOTNOT: På önskemål från Truls publicerar vi inte hans efternamn (det rör sig dock inte om klätterförbundets ordförande Truls Neubeck, utan en annan person).
Varför publicerar vi artikeln?
I artikelserien berättar vi historien bakom några av de incidentrapporter som klättrare har skickat in till klätterförbundet. Förhoppningen är att vi ska lära oss av andras erfarenheter och påminnas om att klättring sker i en riskmiljö.
Personerna som intervjuas i artiklarna har gett sitt medgivande till publiceringen.
Om du bevittnar eller råkar ut för en olycka eller ett tillbud – rapportera den till oss. Du kan vara anonym. Klätterförbundet arbetar löpande med säkerhet kring klättring. Varje gång vi får kännedom om en incident växer vår samlade kunskap om risker.
Läs tidigare delar i serien:
Incidentrapport #8: Häller, Bohuslän
Incidentrapport #7: Ringkallen, Västernorrland
Incidentrapport #6: Grönbrinksberget, Stockholm
Incidentrapport #5: Simonsberget, Södermanland
Incidentrapport #4: Välseröd, Bohuslän
Incidentrapport #3: Boulderhall, Sundsvall
Incidentrapport #2: Aspen, Lerum
Incidentrapport #1: Håkmark, Västerbotten