Oskar satt fast mer än sex timmar – räddades av stenhuggande brandman
I över sex timmar satt Oskar fast med knät i en spricka i Bohuslän. Räddningsstyrkan drog och slet och hällde matolja och diskmedel över honom.
– Det hade kunnat vara värre, det spöregnade ju inte, säger Oskar.
En brandman som även arbetar som stenhuggare fick loss honom efter att ha tvingats hacka och borra loss bitar av berget.
Olyckan inträffade den 29 maj på berget Hunnebo Klåva utanför Hunnebostrand. Oskar och hans kompis kom dit på förmiddagen och skulle klättra leden Tabu (6-), en tio meter lång offwidth-spricka som kräver att man stackar händerna och knölar in både armar och ben.
– Vi skulle bara värma upp. Jag hade klättrat leden förut och ville visa min kompis en riktig offwidth. Han skulle gå andreman, berättar Oskar.
Men efter fem meter tog det tvärstopp. Oskar fick inte ut knät ur sprickan, det satt fast.
Vad som därefter hände är som hämtat från en kurs i kamraträddning. Kompisen som säkrade knöt av repet så att han kunde lösgöra sig från systemet. Sedan satte han fast repet med en HMS-knut i en tall så att Oskar var säkrad. De hade med sig ett statiskt rep som nu kom till användning. Kompisen gick upp på toppen och firade sig ned på det statiska repet med Grigri.
– Han hängde bredvid mig och försökte dra och lirka. Att ha en andreman som var så pass kompetent och tog det lugnt gjorde att jag också blev lugn, säger Oskar.
Ingenting hände. Knät satt fast. Då ringde de Petter Åsander, som jobbar som klätterinstruktör, för att höra om han hade något tips. Petter satte sig i bilen och åkte till Hunnebo Klåva.
– Det första Petter gjorde var att ge mig Alvedon och se till att jag drack vatten och åt en energy bar. Det är skönt när någon kommer och gör så, vi hade inte tänkt på att äta och dricka.
Petter hade med sig matolja som de hällde över Oskars ben. De lyckades peta in en slinga vid knät med en kilpetare. Men ingenting fungerade. Då ringde de 112.
Brandmännen från Sotenäs började med att resa en stege och bära fram en massa utrustning. Ambulansen kom ungefär samtidigt och en sjukvårdare gick upp på stegen, undersökte Oskar och gav honom en spruta smärtlindrande.
Då hade han suttit fast i nästan tre timmar.
Brandmännen försökte vinscha Oskar uppåt och utåt. De tryckte med en metallstav under hans fot och hällde diskmedel över benet och klippan. Timmarna gick.
– Jag försökte hålla huvudet kallt och tänkte att det blir inte lättare för dem att dra loss mig om jag inte fungerar. Fast en gång kände jag att jag var nära att få panik. Det var efter kanske fyra timmar och brandmännen hade hållit på och dragit rätt länge. Jag tänkte att nu började vi få slut på alternativ. Det gick lite tråkiga tankar i huvudet, tänk om de skulle behöva dra utan att ta hänsyn till om något går sönder i knät.
Till slut kläckte någon idén att hacka och borra sönder berget.
– Då lugnade sig den där panikkänslan. Jag tänkte att det här kommer troligen att funka, säger Oskar.
Räddningstjänsten visste direkt vem som var rätt person för uppdraget. De ringde en deltidsbrandman som också råkar vara stenhuggare.
Genom ett märkligt sammanträffande ligger ett stenhuggerimuseum på gångavstånd från klippan. Brandmännen gick dit och lånade verktyg. Sedan skred den inkallade deltidsbrandmannen till verket med borrmaskin, slägga och mejsel. Hans kolleger blåste bort stendammet med tryckluft.
Till slut, sex och en halv timme efter att Oskar börjat klättra, drogs han loss och vinschades över kanten på klippan.
– Då kom känslorna i kapp och jag fick sitta ett tag och lugna ned mig. Först då tillät jag mig att känna efter vad som hade hänt. Det var lite känslosamt. På kvällen körde min kompis mig till en vårdcentral i Uddevalla. Knät var svullet och hade blåmärken och skrapsår, men allt var OK.
Efter händelsen har Oskar funderat på om de hade kunnat göra något annorlunda. De hade möjligen kunnat ringa 112 lite tidigare, men samtidigt är det svårt att veta rätt tidpunkt att larma när det rör sig om en ”långsam” olycka.
Oskar är glad över att han och kompisen aldrig blev panikslagna utan höll sig lugna och tänkte konstruktivt. De skämtade tidigt på dagen om att de behövde använda räddningstekniker på en led som bara är tio meter lång.
– Det här visar att kan hända saker även om det är en liten klippa hemmavid, man har klättrat leden förut och det bara är en kort led. Jag kommer att vara lite försiktigare med att stoppa in kroppsdelar i sprickor framöver!
Tony Åsberg, ställföreträdande räddningschef i Sotenäs, är imponerad av klättrarna.
– Såväl den drabbade som de som hjälpte till var väldigt lugna och proffsiga. Om den drabbade personen hade varit medvetslös eller mycket svårt skadad hade insatsen blivit oerhört komplex, säger Tony.
