Emma Isgren tredje svensk att bestiga K2 – ”jag känner mig tacksam”
Emma Isgren från Göteborg blev den tredje svensken att nå toppen på K2 i Pakistan – hennes första 8000-metersberg.
– Känslan de sista 30 metrarna när man stapplar mot toppen… Det är obeskrivligt. Det blev några tårar bakom solglasögonen, säger hon.
Emma lämnade Sverige den 13 juni. I Pakistan väntade en lång, vacker och spektakulär anmarsch för att ta sig till baslägret.
– Det är nio mil att gå i ganska stökig terräng så man är rätt mör när man kommer fram. Fördelen är att man får acklimatisering genom att man går från 3000 till 5000 meter.
Hon tog hjälp av ett känt guideföretag från Nepal. Den kommersiella expeditionen bestod av omkring tio klättrare från olika länder, ett tiotal sherpas samt bärare.
Den 18 juli lämnade hon baslägret och påbörjade klättringen. Under de första etapperna förekom många stenras. Nu för tiden finns inte inte lika mycket snö och is där och det är ofrånkomligt att klättrare råkar riva ned sten. Dessutom befann sig många klättrare på berget, i år har rekordmånga personer besökt K2.
– Det var riktigt läskigt. Jag blev träffad av stenar tre gånger och det ekade av stenras hela tiden. En kille som inte tillhörde vårt team bröt benet och fick akutopereras i baslägret, berättar Emma.
Den 21 juli var en lång dag med mycket klättring, upp till läger 4 på nästan 7800 meters höjd, dit de kom sent på eftermiddagen.
– Då blev det några timmars återhämtning i tältet med ris och Snickers, redan klockan 22 var det dags att göra ett ”summit push”. Det var tufft. Man kände sig inte superstark.
Emma använde syrgas från strax över 7000 m och fasta rep som sherpas satte upp i förväg.
– Det sitter också gamla rep från tidigare år, ett sammelsurium av rep. Så det gäller att välja de nya repen.
Dagen därpå, den 22 juli, stod hon på toppen av K2, världens näst högsta berg med sina 8611 meter.
– Vi var 10-15 personer. Att få dela den känslan och glädjen med dem var fantastiskt. Utsikten och vädret var magiskt. Men man kunde inte slappna av, man vet att det är tuffare att ta sig ned och att de flesta olyckorna händer då, berättar hon.
När klätterförbundet pratar med Emma sitter hon på ett hotellrum i Islamabad och smälter intrycken. Om ett par dagar bär det hem till Sverige.
– Jag känner mig tacksam över att ha stått på toppen, men ännu gladare över att ha kommit ned helskinnad.
Emma Isgren är 40 år, uppväxt i Stenungsund och bor i Göteborg. Hennes resa i de höga bergen började lite försiktigt med Kebnekaise 2014 och fortsatte sedan med Kilimanjaro, Aconcagua, Elbrus och Denali.
Samtidigt har hon gjort en inre resa. Hon föddes som man, men kände sig tidigt som kvinna. Nyligen tog hon steget och kom ut som transperson.
– Jag försökte länge lägga locket på och låtsas som det regnar. Det kändes omöjligt att berätta för någon. Vändpunkten kom när jag och min kompis Kenneth 2018 satt fast i tältet på Denali i full storm i sex dygn. Jag kände att måste ta tag i problemet, jag var inte sann mot mig själv, berättar Emma.
Det var symboliskt att hon på K2:s topp halade upp regnbågsflaggan med budskapet ”LOVE”.
– För mig handlar det inte så mycket om att promota att jag är transgender, jag vill visa att ingenting är omöjligt. Jag har gått igenom tuffa saker i mitt liv och det gör alla människor på ett eller annat sätt. Det viktigaste budskapet är att våga vara sig själv, om jag kan så kan du!
Två svenskar har tidigare nått toppen på K2: Göran Kropp och Daniel Bidner. Dessutom var Rafael Jensen, dansk medborgare men bosatt i Sverige sedan många år, på toppen tillsammans med Bidner. Alla tre valde att klättra utan syrgas.
