Förbundet ger ut riktlinjer för hur klätterväggar bör inspekteras
Svenska Klätterförbundet har tagit fram riktlinjer för den som utför huvudinspektioner av klätterväggar. Riktlinjerna beskriver dels hur en inspektion bör gå till, dels vilka krav som bör ställas på företaget eller organisationen som utför den.
Klätterväggar ska besiktigas löpande, men hur, när och av vem? Svenska Klätterförbundets kansli får ofta de här frågorna.
I dag finns en hel del företag som inspekterar klätterväggar och de flesta är seriösa och duktiga, men det finns undantag.
– Vi har sett några skräckexempel på inspektioner då det är uppenbart att företaget inte vet ett dugg om klätterväggar och har struntat i att undersöka till exempel toppankare, säger Andreas Andersson, som arbetar med anläggningsfrågor på förbundskansliet.
De nya riktlinjerna har flera syften. Det första är att fastställa minimikrav på inspektionsföretagen, till exempel att de har god kunskap om de europeiska standarderna för klätterväggar.
Riktlinjerna omfattar bara det som kallas huvudinspektion – den mest omfattande inspektionen då hela klätterväggen, inklusive konstruktionen, undersöks.
– Enligt standarderna bör en huvudinspektion göras av ”en kompetent person”. Ingenting hindrar att en klätterklubb, ett företag eller en kommun själva gör en huvudinspektion på sin egen anläggning, det viktiga är att kompetensen finns och att inspektionen är både komplett och korrekt, säger Andreas Andersson.
Riktlinjerna har tagits fram i samarbete med flera inspektionsföretag samt Klätteranläggningarnas Branschorganisation (KABO). De beskriver också vilka punkter som inspektionsprotokollet bör innehålla och hur brister kan bedömas.
– Ett avsnitt ger tips om hur man kan inspektera äldre väggar eller väggar som saknar konstruktionsberäkningar och annan teknisk dokumentation. Vi vet det finns många sådana väggar i Sverige och att en stor del av våra klubbar klättrar på dem.
Riktlinjerna ska inte förväxlas med Svenska Klätterförbundets certifieringssystem. För att bli en certifierad anläggning måste väggen ha genomgått en huvudinspektion, men förutom det omfattas en certifiering av ytterligare, som att det måste finnas ett system med röda och gröna kort.
Har ni frågor om inspektioner eller certifieringar av klätterväggar, kontakta Andreas Andersson på förbundskansliet.
FAKA: Snabba frågor om inspektioner
Vilka standarder gäller för klätterväggar?
Det finns en europeisk standard som heter EN 12572 och som publicerades 2017 av den europeiska standardiseringsorganisationen CEN. Den beskriver bland annat vilka laster konstruktionen bör hålla för, med vilka avstånd bultarna bör sitta, med mera.
Standarden revideras då och då, den förra gavs ut 2007. Svenska Klätterförbundet har en representant i CEN:s arbetsgrupp och deltar i arbetet.
Vilka typer av inspektioner finns?
- Rutinmässig kontroll. Om väggen är hårt trafikerad bör kontrollen göras i princip varje gång väggen används. Då letar man efter fel, skador eller säkerhetsrisker på framsidan av väggen och som går att se från marken. Till exempel lösa grepp, delar som saknas, uppenbara skador och så vidare.
- Funktionskontroll. En mer detaljerad kontroll för att undersöka funktionalitet, stabilitet och förslitningar. Ska utföras i intervaller om en till tre månader eller enligt tillverkarens anvisningar. Kontrollen ska dokumenteras. Särskild uppmärksamhet ska läggas på säkringspunkter (bultar och ankare).
- Huvudinspektion. Syftar till att bedöma hela klätterväggen, det vill säga dess fundament, konstruktion och väggyta. Inspektionen ska dokumenteras. Särskild uppmärksamhet ska läggas på samtliga säkringspunkter, konstruktionen och baksidan/insidan av väggen.
Hur ofta ska en huvudinspektion ske?
Enligt tillverkarens anvisningar. En bra tumregel är en gång om året eller en gång vartannat åt.
Vem får utföra en inspektion?
Standarden EN 12572 ställer inga krav på den som ska utföra en rutinmässig kontroll eller funktionskontroll. Däremot bör en huvudinspektion göras av ”en kompetent person i strikt enlighet med tillverkarens anvisningar”.